17.6

Sitter i en brun skinnsoffa. Iakttar, tittar, letar - efter något som betyder. Det gamla fönstret är så hårt tvättat att det ser ut att kunna spricka vilken sekund som helst. Spikarna håller på att trilla av, och mitt tvångsbeteende av organiserat kaos kommer ifatt mig. Vinden får de lila systemetpåsarna att se ut som höstlöv i en tornado. De är så många, påsarna. Samtidigt kommer en äldre man på cykel och vinglar ner för gatan. Troligtvis har han en gång ägt en av dessa påsar, men vem är jag att döma.
Tåg kommer, människor går vidare till andra öden. Likaså bussar. Jag vet inte ens hur många som har kommit och hur många som har åkt. 10? 15? Antalet människor som stigit på är dock färre. En liten stad med ett stort hjärta sägs det. Inte vet jag.
Jag hör inte hemma här. Jag lånar bara den bruna skinnsoffan och när jag sitter här känner jag verkligheten komma ifatt mig. Livet ger mig ännu ett slag i ansiktet.
Ta tag i det, fly. Det är en vilja.
Ta tag i dig själv, tönt. Det är en vilja.
Vet inte vad, vart jag är på väg. Bara att det är åt helt fel håll.


Kommentarer

What's on your mind?

Name:
Remember me?
E-mail:

Website:

Kommentar:

Trackback